När omvärlden blir mer osäker och klimatförändringarna intensifieras hamnar vattenfrågorna allt mer i centrum. Under Water Wise Societies fjärde Omställningsarena samlades närmare 100 deltagare från hela landet för att diskutera hur vattensektorn kan stärka sin beredskap, och samtidigt ta vara på de möjligheter som följer av ett ökat fokus på trygg och säker vattenhantering.
“All omställning börjar med medvetenhet”
Dagen inleddes av Tomas Ries, docent vid Försvarshögskolan, som gav en öppen, skarp och stundtals mörk analys av vår samtid. Han beskrev en värld präglad av ökande polarisering, maktpolitiska konflikter, och ett snabbt försämrat internationellt säkerhetsläge. En av hans centrala poänger var att dagens samhällssystem, byggda för hypereffektivitet, har blivit allt mer sårbara eftersom de saknar de buffertar som krävs när det oväntade inträffar.
“Vi har skapat samhällen där allt onödigt skalats bort. Det gör oss snabba och effektiva, men också sårbara,” förklarade Tomas Ries. Den kombination av resurspress, klimatförändringar och geopolitiska spänningar som kännetecknar vår tid skapar en global instabilitet som också sätter press på vattensektorn.
Han lyfte dessutom hur mänskliga beslut försvåras av att framtiden blivit svårare att överblicka. “Bättre att försöka spana in i dimman än att stänga ögonen och inte spana framåt alls.” Enligt Tomas Ries tenderar otydliga framtidsscenarier att leda till passivitet, trots att många av de senaste globala kriserna faktiskt förvarnats om.
Mot denna bakgrund framhöll han vattnets unika roll i samhällsstrukturen. “Vatten och luft är bottenplattan i bottenplattan,” sade han, och påminde om att brist på vitala naturresurser historiskt lett till sociala spänningar och ibland konflikter.
Hans budskap var tydligt: resiliens är nödvändigt, men inget man önskar behöva använda. “Det bästa är om vi kan förändra innan vi behöver göra åtgärderna.” Med denna utgångspunkt fördjupade sig deltagarna i hur vattensektorn kan stärka sin motståndskraft i en mer komplex och föränderlig omvärld.
Fem teman – en sammanhållen lärdom
Under Omställningsarenan hölls rundabordssamtal med fem exempel från verkligheten. Trots att de behandlade helt olika typer av kriser – digitala angrepp, vattenbrist, desinformation, operativ krishantering och klimatpåverkan – utkristalliserades samma budskap: tydlighet, samverkan och proaktivitet är avgörande.
Digitaliseringens centrala roll lyftes av John Hägg vid VA SYD. Den är avgörande för effektivitet och snabb lägesbild, men innebär också sårbarheter. Tillgång till korrekt och lättöverskådlig data är avgörande för att fatta rätt beslut, både i vardagen och i skarpa lägen.
Från LRF delade Markus Hoffman erfarenheter av hur vattenbrist i Listerlandet krävt nya former av samverkan. Arbetet visar att juridisk tydlighet, tidiga överenskommelser och lokala modeller för fördelning minskar risken för konflikter när resurserna är knappa. “Först när vi har tillit kan vi lösa problemen tillsammans.”
Östersunds kommun gav ett tydligt exempel på hur misinformation kan underminera förtroendet för dricksvatten på bara några timmar, då de tidigare i år utsattes för falsk ryktesspridning om ett cryptosporidiumutbrott. Maria Hellbom beskrev hur sådana rykten kräver snabb och samordnad kommunikation, internt och externt, och att förmågan att hantera dem behöver övas regelbundet.
Maria Sätherström-Lantz från WIN lyfte hur vattenhantering i kris kräver tydliga roller och nära samverkan mellan aktörer. Agilitet och gemensamma förväntningar är centrala komponenter för att kunna agera snabbt när situationen förändras.
Klimatfrågans realitet belystes av Jonas Althage från Stockholms stad. Skyfall, översvämningar och stigande nivåer ställer städer inför svåra prioriteringar. Enligt Althage krävs strategiska beslut i samverkan, där riskområden identifieras och praktisk genomförbarhet inom befintliga processer styr vilka insatser som är möjliga att genomföra.
Tillsammans visar de fem temana att vattensystemets framtid avgörs av vår förmåga att samarbeta, prioritera och agera innan krisen är ett faktum.
“När vi bygger ett robust samhälle måste vi samtidigt bygga det hållbart. Annars blir det mindre hållbart i framtiden.” – Lynn Ranåker, MSB.
Hållbarhet och beredskap är samma uppdrag
På scen betonade även MSB:s Lynn Ranåker att arbetet med att stärka beredskapen inte får ske på bekostnad av hållbarheten utan i samspel med den.
“När vi bygger ett robust samhälle måste vi samtidigt bygga det hållbart. Annars blir det mindre hållbart i framtiden.”
Hennes exempel om att brandsläckning nästan alltid använder dricksvatten illustrerade hur invanda rutiner behöver utmanas för att minska både sårbarhet och resursbelastning. Alternativa vattentäkter, lokal resursmobilisering och ny typ av samverkan lyftes som viktiga utvecklingsområden.
Vilka förmågor kräver framtiden?
Under ledning av Daniel Bengtsson och Fredric Norefjäll, framsynsexperter från RISE, utforskade deltagarna vilka förmågor som krävs när systemet utsätts för störningar. Diskussionerna kretsade kring behovet av starkare intern och extern kommunikation, mer gränsöverskridande arbetssätt och ökad redundans i system som i dag är byggda för stabilitet snarare än flexibilitet.
En sammanfattande reflektion löd: “Vattensystemet är trögrörligt av goda skäl, men framtiden kräver att vi ökar flexibiliteten utan att tappa stabiliteten.”
Elin Flodin, programkoordinator för Water Wise Societies, konkluderar dagen: “Om vattnet faller, faller allt.”
Mot ett vattenstarkt Sverige
Träffen blev också ett tydligt exempel på styrkan i Water Wise Societies aktörsdrivna arbetssätt. Genom Omställningsarenan får medlemmar möjlighet att påverka programmets riktning, göra gemensamma prioriteringar och lägga grunden för kommande konsortier och satsningar.
Dagen visade att trygg och säker vattenhantering varken är en isolerad uppgift eller en avlägsen framtidsfråga, det är en pågående omställning som kräver kontinuitet, samarbete och framförhållning.
Som Elin Flodin, programkoordinator för Water Wise Societies, konkluderade dagen: “Om vattnet faller, faller allt.”
Och dagens diskussioner och engagemang visade att sektorn har både vilja och förmåga att stärka beredskapen tillsammans.
