Gästkrönika av Ulming och Fredrik Larson, på HighFive Innovationsarena som driver IoT World Halland
Det finns ett särskilt ögonblick under varje hackathon som vi har lärt oss att vänta på. Det brukar infinna sig på lördagsförmiddagen, efter en natt fylld av pizza, idéer och prototyper. Av erfarenhet ökar nervositeten, men studenterna blir också mer skärpta och seriösa för att just få dela med sig av gruppens lösning som de jobbat med i 24 timmar. Ägarskapet fanns inte där kvällen innan. Nu gör det det. Det är i det ögonblicket som värdet av att inkludera studenter i innovationsarbetet blir konkret för oss.
Ett verkligt problem och 24 timmar på klockan
I maj arrangerade vi på HighFive Innovationsarena vårt fjärde hackathon, den här gången tillsammans med Halmstads kommun. Utmaningen kunde vid första anblick verka ganska odramatisk. Hur kan kommunen förstå hur lekplatser och utegym faktiskt används? I praktiken är det en fråga som många kommuner brottas med. Investeringar, utveckling och underhåll av offentliga utemiljöer bygger ofta på antaganden snarare än data. Det gör det svårt att veta om resurserna används där de skapar störst värde.
Här har IoT, Internet of Things, mycket att bidra med. Genom sensorer och digital datainsamling kan vi få bättre kunskap om hur en plats faktiskt används. Samtidigt är det precis den typ av vardagsnära problem där det är lätt att fastna i teorin.
Så vad gör man? Vi gav problemet till 19 studenter från nio olika utbildningar. Sedan startade vi klockan. De hade 24 timmar på sig att förstå utmaningen, forma en idé, bygga en prototyp och presentera sin lösning.
Nya perspektiv hittar snabbt kärnan
Det som slår oss gång på gång är hur snabbt tvärdisciplinära team hittar kärnan i ett problem. Studenterna kommer in med olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv. De bär inte heller på samma invanda föreställningar om vad som är möjligt eller hur problemet brukar lösas. Samtliga bidrag landade i samma insikt som problemägaren själv brottades med. Kommunen behöver gå från antaganden till mer faktabaserade beslut.
Det vinnande teamet MAAJS presenterade en lösning som kombinerade tre delar. En mobil installation gör det möjligt för besökare att lämna synpunkter direkt på plats. Sensorer samlar in data om hur platsen faktiskt användes. Informationen samlas sedan i en digital plattform där den kan visualiseras och analyseras. Kvantitativa data möter kvalitativ återkoppling. Inte bara hur många som använder en plats, utan också hur platsen upplevs och vad besökarna saknar. Det är en helhetssyn som etablerade organisationer ibland får kämpa för att skapa. För studenterna blev den en naturlig utgångspunkt.
När en studentuppgift blir något mer
Problemägaren gick in i hackathonet utan några särskilda förväntningar. Efter 24 timmar fanns tre bidrag som kommunen faktiskt ville undersöka vidare. För oss är det själva poängen.
Det här är inte en övning där studenterna får låtsas arbeta med innovation. De möter ett verkligt problem, en verklig problemägare och ett behov som finns kvar även när hackathonet är över. Lösningarna blir inte färdiga produkter på ett dygn. Däremot kan de vara tillräckligt genomarbetade för att testas, utvecklas vidare eller bli startpunkten för en pilot.
Studenterna får erfarenhet, kontakter och möjlighet att använda sin kunskap i ett skarpt sammanhang. Verksamheten får nya perspektiv, oväntade frågor och idéer som kanske aldrig hade vuxit fram inom den ordinarie organisationen.
Det krävs mer än en inbjudan
Att inkludera studenter i innovationsarbetet betyder inte att lämna över ett problem och sedan vänta på en färdig lösning. En av våra viktigaste lärdomar är att kvaliteten på resultatet beror på hur väl utmaningen är formulerad och hur närvarande problemägaren är under arbetet.
Problemet behöver vara tydligt utan att lösningen redan är bestämd. Problemägaren behöver vara tillgänglig, svara på frågor och ge återkoppling. Framför allt behöver verksamheten vara beredd att lyssna, även när studenternas idéer utmanar invanda arbetssätt. Släpper vi in studenter i innovationsarbetet på riktigt behöver vi också ta deras perspektiv på riktigt.
En del av Hallands innovationskraft
För oss på HighFive är detta större än ett enskilt event. Studenterna vid Högskolan i Halmstad är en viktig del av den regionala innovationskraft som vi arbetar för att stärka. Genom vårt arbete i IoT World Halland skapar vi kopplingar mellan studenter, näringsliv, offentlig sektor, akademi och det nationella arbetet inom IoT. Hackathonet blev ett konkret sätt att omsätta det uppdraget i praktiken. En verklig samhällsutmaning mötte studenternas kunskap och kreativitet. Tekniken blev inte ett mål i sig, utan ett verktyg för att förstå behov, skapa bättre beslutsunderlag och utveckla mer användbara offentliga miljöer.
Ett startskott, inte en mållinje
Ett hackathon är ingen mirakelmetod. Formatet är starkt när vi vill öppna perspektiv, skapa idéer och snabbt testa möjliga lösningar. Det är mindre lämpat för den fördjupning och långsiktiga utveckling som krävs för att en lösning ska kunna införas i en verksamhet. Ett hackathon avslutar därför inte en innovationsprocess. Det öppnar den. Just som första steg har vi svårt att tänka oss något bättre.
Nästa gång du står inför ett problem som känns för vardagligt eller för svårt att greppa, låt en grupp studenter ta sig an det. Du kan bli positivt överraskad över vad som kommer tillbaka.
